söndag 29 juni 2008

I morgon lämnar vi semesterfirandet i läshörnan för att bege oss till London. Mina litterära följeslagare blir Kartor för vilsna älskande av Nadeem Aslan samt den av många ombloggade Insekt av Claire Castillon. Åter på lördag.

Jag vet inte varför

men när jag vaknade i morse fanns några diktrader i mitt huvud. Inte mina egna utan Werner Aspenströms:

Skor längtar ut
Nyss åskade det.
Nu har det upphört.
Hund håller jag inte
Men träskor:
De står vid dörren
och skäller.






Bild lånad från www.ateljepikant.se

lördag 28 juni 2008

Jag ska inte anta

utmaningen tänkte jag när jag såg den hos Malin, inte fastna, bli beroende. Men den har gnagt i bakhuvudet i flera dagar.

Författare och bok från a till ö, bokstaven W inleder.

Jag har läst endast en roman av Jaques Werup, Den ofullbordade himlen, om den första svenska kvinnliga piloten Elsa Andersson. Dessutom fint porträtterad av Amanda Ooms i filmen Så vit som en snö.

Titel var svårare men en roman jag gillade heter ju faktiskt på engelska Water for Elephants. Den svenska titeln är betydligt längre; Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow. Författad av Sara Gruen.

fredag 27 juni 2008

Jag har sneglat

på klockan den senaste timmen. Räknat ned. Sneglat på kollegan som gör samma sak. Lett brett. Nu så. Nu är det semester!

Ut i regnet, mot bokhyllan!

I går kom

det nya numret av finfina Karavan, tidskriften. Lika inspirerande och intressant som vanligt. Den här gången om Bo Holmbergs och Cecilia Perssons översättning av syriske poeten Nizar Qabbani, erotisk litteratur från Argentina och mycket annat. Förstås med textutdrag.

Vet ni? Det finns en hel VÄRLD av litteratur att upptäcka! Det är en skön känsla att bara ha börjat resan. Det finns så mycket gott kvar att ta del av.

torsdag 26 juni 2008

Slow-reading

bloggas det om hos Tehme Melck, en norsk bokbloggare jag gärna tittar in hos. Hans tankar gör gott att ta del av för den som eventuellt drabbats av sommarlässtress. Inlägget avslutas med orden:

Men alt i alt: Å lese er en form for lykke.

Låt dem långsamt smälta i munnen.

onsdag 25 juni 2008

Detta är en bokblogg... oh yes. Men nu har jag sett en karamellfilm - Hairspray*. Musikalfilmen med John Travolta som huvudpersonens mor. En skön sång och dans film som gav en aning träningsvärk i mungiporna. En annan av karaktärerna spelas av Christopher Walken. Och jag hade hoppats få se honom dansa mer. Men, men... istället tittar jag på den här

som är en av de absolut coolaste videos jag sett. Den får mig faktiskt att fatta själva vitsen med bild till musik.

*I London, på onsdag, hade vi planerat att se Cabaret. Tyvärr ställdes den in och vi valde att boka nya biljetter istället för att få pengarna tillbaka. Hairspray i West End tappning var ett intressant alternativ. Men när väl ombokningen gjordes fick Hermia hjärnsläpp, blandade ihop titlarna. Så nu har vi, fästman, bror och jag, tre dyra biljetter till High School Musical och nej, jag tror inte det är vår kopp med te. Men med god vilja kan vi känna oss ungdomligt spontana, som de ungdomar vi är.

För Guds skull!

Åh nej, säg inte att Vems islam är ännu en fackbok jag inte ids läsa ut. Något har hänt med min koncentration efter midsommarhelgen. Kanske används all uppbådad energi till att härda ut arbetsdagarna nu när det är nästan semester? Men boken är ju intressant! Japp, det är bara att ta sig i klänningskragen och läsa klart. En på ytan väldigt vacker bok hittade jag just i bibliotekshyllan. För guds skull : Muslimer i Sverige. Ett lästema just nu visst.

Ovan nämnda bok gör också att jag måste korrigera intentionen att i sommar enkom läsa böcker från min egen hemmahylla. Det gäller självklart bara de sköna romanerna... Facklitteratur kan jag låna hem. Hur mycket jag vill. Islam, London och Portugal är temat för de lånade böckerna. Och så finns där visst Styrketräning för kvinnor, vet dock inte vad som skiljer den från mäns styrketräning. Och kanske något mer.

Ibland slår hemmablindheten

eller snarare jobblindheten till snabbt. Har ju skrivit om mitt eget dass och dess litterära innehåll - nu ser jag att på toaletten i min egen lilla korridor på jobbet hänger i elementet ett exemplar av Herrarnas dassbok. Hur har den hamnat där? Vem läser den? Och vad säger den om oss bibliotekstyper?

tisdag 24 juni 2008

"Fuck you I won't do what you tell me!"

Med det citatet från Rage Against the Machine inleder Erlend Loe romanen Volvo lastvagnar. Ganska ofta introduceras romaner med ett citat från en annan roman, dikt eller som i det här fallet låt. Själv är jag dålig på att minnas citatet eller återkoppla till det när jag läser. Vet inte heller om det är avsikten, men jag tror inte jag värdesätter den valda texten så som författaren tänkt. Jag antar en anledning till citatbruket författaren använder citatet för att sätta in texten i rätt sammanhang och läser kanske i rätt stämning, ett slags programförklaring kanske. Vad tror ni? Hur gör ni? Har ni med er citatet när ni läser eller glömmer ni det lika lätt som jag, eller....?

I jakten på exempel träffar jag på dedikationen i Nicole Krauss Kärlekens historia

Till mina morföräldrar och mina farföräldrar
och till Jonathan mitt liv.

Nyfiken på vad hennes make skriver läser jag i Jonathan Safran Foers Extremt högt & otroligt nära

Till Nicole, min föreställning om skönhet

Vackert väl?

Jag önskar

plötsligt att bloggen (som är som en egen person) hade ett helt annat innehåll. Större tankar, mer analyser och litterära klurigheter. Istället navelbokskåderi och självömkan. Imponeras av och gillar er som håller tanken högre, sinnet klarare. Ni berikar!

Där är de ju -

mina sommarböcker. Avbildade på bloggen, staplade på varandra ovanpå de andra som står sedesamt i hyllan. De under senaste åren inköpta men aldrig lästa: det är dags nu.

Sommarläsning har för mig ibland varit serieläsning. Fogelströms stad-serie klämde jag på ett sommarlov. En läsupplevelse jag ibland kan önska ha ogjord bara för att få vara med om det igen. Krusenstjernas Pahlen-serie lästes sommaren därpå. Skapade en besatt läsare. Nu är jag för rastlös/stressad/ointelligent för att orka ta mig igenom serier. Det är evigheter sedan jag läste en.

Minns den litteraturvetarlärare som benämnde Alexandria-kvartetten som sommarläsning. Den har jag försökt med men utan att lyckas, hur gärna jag än vill så finns det en barriär mellan mig och berättelsen. Läst den? Förutom Durrells kvartett önskar jag tålamod att läsa Delblancs böcker om Samuel m fam, Proust på spaning och säkert fler som jag inte kommer på just nu. En annan bok jag antagligen aldrig kommer att läsa mer än en tredjedel av är den bok som de senaste åren varit den jag tänkt att jag måste/vill/ska läsa - Bröderna Karamazov. Den utstrålar "läs-mig". Och jag har försökt. Det är mig det är fel på, inte på boken. Det är min övertygelse.

måndag 23 juni 2008

Kanske lättar trycket

i mitt barometerhuvud som dunkdunkdunkat hela dagen när regnet äntligen öser ned. Någon läsning blir det inte idag, ögonen känns för små. Något bloggande borde det inte heller bli. Men nätet är igång, fästmannen sitter med datorn i ena änden av soffan och jobbar så jag lockas att leka med min i andra änden.

Undrar hur många beslut vi fattar på en dag? Tanken känns aktuell efter en eftermiddag som idag då vi som par ställts mellan olika mer eller mindre triviala val. Fast ytterst viktiga ändå. Det blir bra till slut, det blir det. Och så rörigt känns det inte längre.

Regnet gör som i Karibien, det fullkomligt vräker ned och snart får Vänners Ross en puck i ansiktet.
__________

Ett rejält åskväder, en timmes sömn och några svalkande mozarttoner senare har trycket lättat.

söndag 22 juni 2008

Dassoteket invigt

Tre dagar i stugan på ön - en lisa för själen! Dessutom ett ypperligt tillfälle att ta sig an lite facklitteratur som annars har en tendens att bli oläst. Började med att avsluta Aleksander Motturis essä Etnotism. Han vrider och vänder på begrepp som "mångkultur" och hans inställning till satsningar som mångkulturåret är kritisk. Det skadar mer än gör nytta. Kanske är jag alldeles för välvillig i mitt mångfaldstänkande men jag har svårt att se alternativen, förstå hur Motturi menar att vi ska göra och tänka istället. En intressant läsning dock för alla som vurmar för det multikulturella, för världsmusiken och kulturblandningar. Motturi väcker tankar och faktiskt en del irritation också.

Och så är dasset invigt.


Först ut i bokhyllan är samlade texter av Tage Danielsson samt Vårkänslor som är en seriebok av Claire Bretécher med bl a ett roligt bildberättande om två tampongprovande, fnittriga tjejer. Insåg dock att det inte är så läsvänligt ljus på dass.

torsdag 19 juni 2008

I morgon drar Hermia

till stugan och dasset på ön. Det blir definitivt en helt bloggfri helg eftersom där varken finns el eller nätverk, i alla fall inga virtuella nätverk.
Glad midsommar!

onsdag 18 juni 2008

Blablabla och nostalgisk efterlysning

På jobbet ser jag biblioteksbesökare bunkra läsning inför sommaren, digra högar nu när lånetiden är förlängd. Själv gör jag tvärtom. Jag rensar hemmet från biblioteksböcker. Nu ska jag läsa de där fina inköpta böckerna, de inbundna nya och de jag köpt i pocket då och då under det senaste året. Märker att bokinköpen blivit fler den senaste tiden (har, kära nå'n, bara en stämpel kvar innan gratisbok på Pocket Shop). Kanske på grund av (eller tack vare beroende på hur man ser det) bloggläsandet. På något märkligt sätt lockar bloggar inte bara till läsning utan även till shopping, för att ha här och nu och i hyllan. Större delen läsningen recyclar jag dock den gemensamma bokägan. Nu ligger böckerna där i hyllan som lockande karameller. Vill sluka dem alla nu med en gång!

Medan jag skriver kommer jag att tänka på ett bokmärke jag hade på kanske 80-talet. Tror det var reklam från Bokia. Märket föreställde en uggla, gul och röd. En text var skriven på ugglan som gick ungefär så här:

Vissa böcker läser man långsamt
andra slukar man hela..

Någon som känner igen beskrivningen, minns texten?

Minaret

Förundrad inser jag att jag läst inte mindre en fyra riktigt bra böcker direkt på varandra. DET hör inte till vanligheten för kräsen-Hermia.

Leila Aboulelas Minaret är en gripande och fin skildring om en ung kvinna, Najwa. Hennes liv genomgår en stor förändring på grund av dramatiska händelser i hemlandet Sudan. Hon flyr tillsammans med mor och bror till London där hon tvingas se sin familj bryta samman. Najwa får till sist helt på egen hand bygga upp en ny tillvaro, en tillvaro som överskuggas av det förflutna. Från att ha varit en sekulariserad överklasstjej i kortkort som hänger på klubbar i Sudan väljer Najwa att bli en hängiven muslimskt troende kvinna i London.

Det är en roman om att välja att tro. Men det är också en roman om relationer. Fyra män spelar på olika sätt en stor roll i Najwas liv - hennes far, hennes bror, revolutionären Anwar samt den troende Tamer bror till Najwas arbetsgivare - ingen av relationerna är enkel. Alla vållar på något sätt smärta. De mer tillfälliga sammanhang Najwa befinner sig i ersätter hennes familj som hon saknar. Det finns en sorgsenhet över historien som speglar de förluster av kära människor som Najwa drabbats av.

En sekvens som jag fäster mig särskilt vid, kanske för att jag aldrig kommer att få vara med om det, är när Najwa tillsammans med några andra kvinnor firar slutet på Ramadan. Under festen ser Najwa sina väninnor för första gången utan slöja. Författaren låter henne reflektera över slöjbärandet, som är så olikt hennes tidigare liv.

Det här är ingen maskerad. Men det är som att slöjan är den uniform, den officiella utomhusversionen, av oss. Utan den exponeras våra karaktärer.

Jag gillar romanens känsla av äkthet, jag gillar det lite drömmande språket och inflikningarna med ord på arabiska. Boken beskrivs av förlaget som en halalroman vilket Lisa utvecklar hos sig. I stora drag innebär det att romanen skildrar islam inifrån, det är med andra ord en skildring som är motsatt de romaner där islam beskrivs som något att bryta mot, göra sig fri ifrån. Oavsett det vettiga i att dela in litteratur i genrer är det ett intressant tema.

Det finns något, för mig kanske exotiskt, vilsamt över skildringen av bönelivet. Islam skildras med kärlek, det handlar om förståelse, om frid. Utan att förringa den religiösa betydelsen verkar det överhuvudtaget sunt och riktigt att stanna upp en stund några gånger varje dag. Att på bestämda tider vidga livet, låta det genomsyras av något större. Så lätt bara jobba på, hålla farten uppe. Så mycket svårare göra motsatsen. Tar ni där ute verkliga pauser (alltså förutom lunch och kanske någon liten fikarast) under dagen? Lyfter ni blicken ibland, släpper det ni håller på med? Rökning är inte min grej men rökarna tar i alla fall pauser...


Intervju med författaren

måndag 16 juni 2008

Slogan!

Tack till er 19 som röstade i sloganenkäten!

Att läsa är att leva
12 (63%)

Böcker får mitt liv att växa
6 (31%)

Jag läser helst i rörelse
1 (5%)

I min stad finns s k stadstavlor (affischplatser lite här och där) där bland annat kommunens verksamheter under ett par veckor i taget kan visa upp sig. Nu har badhuset reklam för billigare badkort. I höst är det bibliotekets tur. Idéerna kring vad som ska finnas på dem har varierat - ett tag handlade det om att lyfta fram det okända biblioteket. Sedan svängde tanken och vi kom fram till att vi som jobbar där ska bli mer personliga... Inte privata. Personliga. Ett led i detta var att ha varsin sentens på tavlan. En av de tre jag ville ha synpunkter på ligger mig extra varmt om hjärtat, kanske för att jag formulerat den själv. Tyvärr var det också den mening minst antal personer tyckte var vettig:

Jag läser helst i rörelse

Jag undrar förstås vem den människa (5%) som valde den är...

Det är kanske tur att vi återigen ändrat inriktning på budskapet.... Varför varför försöker vi ens vara kreativa så här nära inpå semestern?

Det finns annars en del att vara stolt över i Gävle. T ex denna svensk-kurdiska tidskrift, Sirwan. Tyvärr, för oss som inte kan kurdiska, finns inte den svenska versionen på deras hemsida.

söndag 15 juni 2008

Bakom dörr med hjärta

Hermia har ett alldeles eget utedass med tillhörande stuga. Eller egentligen är dassen två. Ett som är på väg att falla sönder och ett som är på gång att bli riktigt fint. Det senare går just nu igenom en så kallad "extreme dassmakeover".
Före


Dasset är också en plats förknippat med läsning. En liten hylla i mitt är tänkt att rymma något läsbart. Men om man inte vill ha damtidningar (eller för den delen herrtidningar) eller fåniga böcker som t ex Herrarnas dassbok - vad kan man då tänka sig? Ska det bli värsta finlitterära dasset eller ska innehållet vara något mer lättillgängligt? Ska böckerna tilltala dassets stolta ägarinna i första hand eller ska det vara ett mer gästtillvänt urval? Vad säger ni - vad är den ultimata dassläsningen?

fredag 13 juni 2008

BookDesire

Axiell (som gör systemlösningar åt bibliotek) lanserar en ny sorts katalog. Här ska man kunna söka böcker efter vad man är sugen på att läsa - genom olika parametrar väljer man om det ska vara roligt-allvar; stad-land etc. En motsvarighet finns i Norge. Axiell kallar sin variant BookDesire. Jag kan inte låta bli att tycka att det låter lite, tja, syndigt. Fast på ett bra sätt. Tror jag i alla fall. Jag antar att det handlar mer om hur jag tolkar det engelska ordet än vad de faktiskt avser. Eller?

1.
desire [di'zaig] subst. 1 önskan, längtan; begär, åtrå


2 önskemål
· verb önska, längta efter; begära, åtrå, if desired om så önskas


Enligt ne.se

Detta

måste fler få ta del av!

Min bild från fästmannens båt ynglar av sig, tolkas till konst här hos Signe. Hermia tittar rörd på fina målningen. Se och njut. Känn havets salta vågstänk.

onsdag 11 juni 2008

London Calling

Om några veckor packar Hermia väskan för att åka till London. Jag har varit där tidigare, men det är några år sedan jag var där en följd dagar. Och för första gången har jag, tillsammans med fästman och bror, tänkt mig till Oxford. Smyga runt på förbjudna gräsmattor i Morses fotspår. Cabaret ska vi också hinna med att se. Och tänk om vi hinner med Brick Lane också?

Kanske blir det också lite tid för tittande i affärer. Jag är nyfiken på varuhuset Liberty med dess Morrismönster. Någon som varit där? Och så behöver jag hjälp med ett par saker:

Särskilt en pryl vill jag gärna ha med mig hem därifrån: en vacker, riktigt engelsk, flaska med väldoftande badskum/badolja. Så, någon som vet vart jag enkelt kan hitta det, utan att behöva leta mig runt i myriader av butiker?

En vacker, mysig, bohemisk bokhandel skulle också vara trevlig att besöka. Någon som inte är fem våningar stor. Tips?

Amerikahuset

Precis som Lena, i en kommentar till ett inlägg längre ned, var jag också mycket förtjust i Sven Olov Karlsson debutroman Italienaren. I det lugn och det vemod som jag framkallar i minnet. Nyss läste jag ut hans nyaste Amerikahuset, även den en roman att tycka om.

Vi rör oss i två parallella tider. Under mitten av 80-talet följer vi de unga mjölkbönderna Eddy och Magnus. Mellan de båda finns Liselotte - som ett kitt och ett spett. I nutiden följer vi en man nyss utsläppt från fängelset där han tillbringat de senaste 20 åren. De båda historierna hänger nära samman och tvinnas också ihop med händelser längre tillbaka i tiden. Det förflutna ii dess olika skepnader kommer i kapp nutiden - vad segrar eller förlorar? Hämnden eller förlåtelsen?

På ett självklart sätt med ett självklart språk berättas en historia som griper tag, stannar kvar.

Hemmavid

pratas det som biblioteksut/till/nybyggnad, och i delar av landet är nya bibliotek som glasskulpturer. Men så här kan ju bibliotek också se ut - schysst ställe för böcker och människor! Letar mig via Dipsolitteraten till att biblioteket finns i Döbak, Norge, och är byggt 1730. Som bibliotek har det använts sedan 1979.

I väntan på upplösningen

Det är inte många sidor kvar nu av Amerikahuset. Jag hade verkligen velat förlänga sovmorgonen lite lite till för att ta reda på hur det går. Det kryper i mig, det smyger i boken - det finns en lågmäld spänning av stora mått i Sven Olov Karlssons andra bok. Men nu får jag ge mig till tåls och vänta på upplösningen tills efter kvällspasset på bibblan och middagen med fästmannen. Det känns för övrigt finfint att äntligen ha hittat några riktigt bra böcker - som jag inte tvekat att avsluta.

tisdag 10 juni 2008

عربية

Medborgarskolan i min stad kommer att ha en nybörjarkurs i arabiska i höst! Fattar ni vad roligt - arabiska! Tänk att kunna tyda åtminstone en minibråkdel av de vackra tecknen, att kunna kommunicera lite på ett världsspråk, som finns i stora mängder i landet. Mina språkkunskaper begränsar sig annars till ok engelska, outvecklad skolfranska och tyska samt till att inbilla mig att jag kan t ex beställa mat på italienska*. Italienska som jag också tappert försöker lära mig i ett långsiktigt njutningsfullt projekt.

Kanske kurslusten är ett utslag av den vårliga upprymdheten och energin men jag hoppas inte höstglåmigheten eller för den delen arbetsschemat kommer att hindra mig. Om inte till hösten så till nästa vår? Snälla jag, lova mig att försöka.

*Under mitt första besök i Italien, närmare bestämt i Fiesole utanför Florens, gav jag mig på att beställa en kall kaffe på italienska (en frappé). Det var i alla fall vad jag trodde. Till bordet kom en förvånad kypare med ett glas kall mjölk. Jag lyckades på något sätt, med högdragen min och generad inför min nyfunne fästman, få det till att jag minsann beställt en kaffe latte - och inte en latte fredo.

Waltic

Det här måste väl ändå vara bland det absolut mest spännande och viktiga som händer i den litterära världen i år? Förklädd till författare, översättare eller forskare skulle jag vilja vara där. Lyssna på alla intressanta talare och insupa deras kunskap och klokhet.

söndag 8 juni 2008

Jennifer Aniston

inspirerar huvudpersonen i Ser mitt huvud tjockt ut i den här? att bära slöja på heltid. Amal som hon heter bor i Melbourne, är muslim och kallar sig "australienare med bindestreck" - en australiensare med en dubbel eller flerdubbel kulturell identitet.

Förutom det vanliga tonårsbrottandet med frågan "Vem är jag?" tvingas Amal ta ställning till sig själv utifrån vad andra tycker om henne. Det är efter 11 september men samtidigt som terrordådet på Bali. Ett dåd som gör att allas blickar riktas mot Amal, som förväntas agera som förklarare till andra människors handlingar. Hon blir ett slags syndabock, i likhet med huvudfiguren i Den ovillige fundamentalisten.

Boken är annars underhållande skriven och full av referenser till dagens populärkultur. Här finns de sedvanliga kärleksbekymren, relationen till vännerna etc. Men här finns även komplicerade föräldrar-barn relationer som ger en komplexitet åt berättelsen. Kanske är det för många ingredienser men det är bra skrivet, intressant och roande. Men det är också förfärande att ta del av allt Amal behöver gå igenom p g a hennes val att bli slöjbärare och i det ytttre ge uttryck för sin tro.

Översättaren tycks tyvärr ha en förkärlek för ordet "genmäle". Det kryllar av just det ordet, som inte ligger rätt i min mun och knappast i en tonårings heller. Jag undrar vilket ord författaren Randa Abdel-Fattah använt i sin ursprungliga text.

lördag 7 juni 2008

Gung-gung

Fästmannen har alltså en segelbåt*. Idag tog vi den från vinterviste till sommarhamn, en ca 4 timmars färd efter Gävlekusten. Innan jag blev motvillig medseglare närde jag en romantisk bild av seglarlivet. Såg framför mig hur man kan ligga i fören med en god bok. Men vad då "ligga" i fören? Där är ju seglet! Att segla betyder att vingla än hit än dit och även om jag inte lider av sjösjuka är det ändå inte helt bra förutsättningar för avkoppling. Dessutom - svisch: bommen, svisch: bommen. Det finns ett och annat att akta sig för.

Försöker fästa blicken på horisonten istället, tittar på måsarna som jagar fisk. Tänker på hur en slags mind map över mina läsval skulle se ut. Bloggarna jag läser har helt klart förändrat mitt sätt att välja läsning. Kanske läser jag inte jättemycket jag annars inte valt eller hittat till men jag läser saker och ting i en annan ordning, av inspiration från er andra. Det är intressant att se hur flera ibland läser samma böcker, hur roligt det är att läsa samma sak som andra för att direkt ta del av och sätta sig in i andras upplevelser. Detta utan att läsa organiserat i bokcirkelform. Jag tror jag skulle bli stressad av att vara med i bokcirkel eftersom jag ändå väljer läsning mer lustbetonat efter vad jag vill läsa just nu. Men trots det kommer jag att leda bokcirkel i höst. Men helt och hållet i jobbets regi... En bok jag tänkt läsa ett tag är Ser mitt huvud tjockt ut i den här? Plockade med den hem från jobbet i torsdags och snart är den utläst. Hade nog inte valt den så där direkt om jag inte stött på den hos Bokbabbel. Det snabba blippandet mellan olika bokbloggar tror jag får mig att reagera som på smygreklam. Jag blir sugen och nyfiken, ibland utan att ens registrera att jag blir det. Bättre "reklam" finns knappast?
En annan sak jag tänker på är måsarna. Nog måste det ha hänt att en stackars mås tagit miste på en fisk och ett drag? Båda glittrar, rör sig i vattnet. Tänk att få en mås på kroken. Vad gör måsen? Vad gör fiskaren? Hur dödar man en mås?

*För min fästmans skull är jag glad att han var båtägare redan när vi träffades för snart 3 år sedan. Jag hade (och nu ber jag om ursäkt till alla seglare inklusive fästmannen) protesterat massivt mot att köpa en sådan jättebebis. Om ni visste vad mycket omsorg en redan fin båt kräver! Jag gillar vatten, att ta mig fram på havet och känna vinden i håret, eller att ro över glimrande sjö men segling är inte min grej. Jag blir för rastlös och är dessutom alldeles för lättfrusen. När andra sitter i små käcka linnen har jag lager-på lager-på lager - när det är högsommar och ca 25 grader varmt.
Se Signes tolkning av fotot ovan!

torsdag 5 juni 2008

Shaken and Stirred

Jag minns inte när jag senast läste något som berörde mig så starkt. Något som samtidigt är så fulländat - i berättarteknik, personskildring, språk. Chimamanda Ngozi Adichie balanserar elegant det enkelt berättade med det djupsinnigt tänkta i En halv gul sol. Jag har läst en viktig bok. Jag har varit helt uppslukad. Jag är omtumlad.

Det är en grym historia, skickligt genomförd som berättas. Tvillingarna, som tillsammans med sina män och tjänare, befinner sig i romanens centrum lever medelklassigt akademikerliv. Något rör sig dock under ytan, i handlingen finns luckor som undan för undan fylls i. Det handlar om det privata livet. Livet som inte skiljer sig så mycket från ditt och mitt. Vi älskar, diskuterar, förtvivlar, oroas, gläds - lever med andra ord. Och jag tänker att det är möjligheten till identifikation som gör berättelsen så drabbande. För inbördeskriget bryter in och bryter av alla människors liv. En kamp uppstår för att bevara värdigheten, men också för att skapa värde. För sig själv och för andra. All sorts bekvämlighet slås bokstavligt i spillror, granater haglar och flygattacker skapar kaos. Livet handlar plötsligt mer om att överleva än att leva. Livet handlar alltmer om döden.

Jag har läst om romanen både här och där och säkert på flera ställen. Ofta blir jag skeptisk gentemot sådant som tokhyllas. Men jag instämmer i varje liten hyllningsfras. Jag instämmer i citaten som finns på pocketboken saxade ur recensioner. Romanen är ett mästerverk.

En sidosak jag gillar riktigt mycket är också att det i romanen finns ord insprängda på igbo, som personerna talar. Ett ord som används kärleksfullt och ofta som tilltal mellan de älskande är nkem - min egen.

Bilden på boken lånar jag utan dåligt samvete från Bonniers förlag.

måndag 2 juni 2008

Om till och med Barbabok tappat lässugen -

hur ska det då gå för oss andra bokmalar?

Vårens bladvändare

har kommit! Det första jag gör varje år är att bläddra i presentationen av debutanter. Det jag söker är någon jag känner igen. Av alla skrivande människor jag studerat med borde väl någon ges ut i bokform? Men hittills har jag inte hittat en enda.

Annars bjuder Höstens böcker som alltid på intressant läsning. Den enda reklam jag nog skulle kunna tänka mig att betala för - om jag inte läste den på jobbet. Fast det är förstås MYCKET reklam jag redan betalar för...

söndag 1 juni 2008

Sol i sinne

Försommartid är inte direkt bloggtid - däremot fejartid. Min kapten har gjort båten färdig att sjösättas, lilla stugan har fått ett ansiktslyft och på balkongen hoppas jag tomaterna ska frodas i sommar. Värmen är tillbaka och kroppen smälter av igenkänning. Jag låter lojheten ta över och börjar sakta ned inför sommarens semester. Förra årets misstag vill jag inte göra om. Halva semestern ägnades åt att tänka jobbtankar. Men i år är arbetet nytt och händelserna hemma många att att se fram emot.

En del planering kräver dock sommarens aktiviteter men något jag inte kommer att planera är sommarens läsning! En sommar för några år sedan hade jag för avsikt att under greklandsveckan läsa Bröderna Karamazov. Men min vän och jag bokstavligen flöt bort tiden i det sköna vattnet. En tredjedel av texten avverkades men inget mer. Men romanen finns ständigt med på den imaginära listan över böcker jag ska läsa. Någon gång.

Har du planerat sommarens läsning eller kommer du strosa planlöst bland litteraturen?