söndag 14 september 2008

På ett fiffigt sätt

har ett flertal gallerier samlats i en byggnad i Vasastan, adress Hudiksvallsgatan 6-8. Här såg vi idag några utställningar av varierande slag och jag förundras över hur svår samtidskonsten är att greppa. De är ju så många, konstnärerna! Konstarterna likaså. I Gävle finns på gallerier mest lokala konstnärer medan man på kommunens Konstcentrum kan se konst från andra delar av landet, ibland även internationell konst.

Jag har alltså extremt dålig koll på vilka konstnärer av idag som är "stora"... Så när vi ser utställningen med Tony Craggs verk hajar både maken (som liksom jag har något slags konstintresse) och jag till. 190 000 kostar hans verk, flera uppbyggda av 1:or och 0:or i någon slags landskap. 190 000 kr. Och vi har aldrig hört talas om honom. Det säger i och för sig mer om oss än om konstnären... Dagens tur bjöd på många olika konstformer och ett utsnitt av ett konstnärligt nu. En del svårt att ta till sig med ryggsäck som blev allt tyngre på ryggen; t ex videoinstallationen Dolls av Annika Larsson. Tänkte mest bekymrat på de som arbetar i den suggestiva musiken, såg tyvärr bara en litenliten del av verket.

Inom biblioteksvärlden pratar vi ibland om att "sänka tröskeln" för besökaren - det ska inte vara avskräckande att gå in i biblioteket, man ska våga sig in, känna sig hemma. Det tänker jag på när vi kommer till galleri Brandstrom. Vi ser två målningar, några toaletter och en svart vägg. "Var är resten?" Undrar vi tillsammans med de som går in samtidigt som oss. Maken är modig, närmar sig svarta väggen - och vips - väggen öppnas! Så kan man också välkomna människor... Kul på ett sätt och klurigt men "tröskeln" är rätt hög.

Det är ett smart drag, samla flera gallerier på ett ställe, ett perfekt flaneringsmål en slö söndag. För mig var dagens besök där mest en upptäcktsfärd i ett för mig rätt obekant del av Stockholm. En del av stan och en byggnad att återkomma till med lättare packning.

Jämfört med litteraturen där jag tycker mig har rätt bra koll både på äldre och samtida verk har jag alltså i stort sett bara kanon-koll på konsten. Alltså; koll på konstens historia. Något slags motsatsförhållande till litteraturen kanske? Kanske är det lättare för konstens klassiker att nå ut än för litteraturens?

4 kommentarer:

  1. Vad kul att ni var på gallerirunda i Vasastan! Jag håller med dig om att tröskeln kan vara hög att gå in när man ser ett kalt rum med två stora tavlor och en seriös galleriägare.

    Jag är litet lat, och går mest till dem som ligger nära jobbet eller mitt hem, men skulle gärna ta mig till de gallerier du nämner också.

    SvaraRadera
  2. Här hemma blir det också lätt så att jag går till det som ligger närmast, i stan trots att Gävle kan ha kul konst även utanför centrum.

    I galleriet m svarta dörren såg vi inte ens till någon seriös gallerist... lite ensamt så där.

    SvaraRadera
  3. Funderar lite på det där med konst- och litteraturhistoria. Jag tror att det är lite så med konst att den kommer in i vår vardag på ett annat sätt, genom bilder och symboler. Tror att det finns en massa verk av äldre, kända konstnärer som gemene man har någon sorts koll på, för det är ju så lätt att snappa upp en bild. Det tar ju längre tid att sätta sig ner och läsa en bok... Fast sedan blir det ju lätt med de här kända konstverken som med bevingade ord ur Bibeln - alla känner till dem, men betydligt färre har koll på ursprunget och kan sätta in dem i ett sammanhang. (Jag läste igenom hela Bibeln för ett par år sedan, och man har väldigt ofta en känsla av att de slänger sig med en massa klyschor hela tiden - tills man inser varifrån klyschorna kommer. Det är lite likadant med Shakespeare...)

    SvaraRadera
  4. Ja, det låter klokt och sant att konsten är lättare att ta till sig. Den reproduceras ju på ett annat sätt än en text kan göra, förstås. Det är nog många konstverk jag ser utan att veta vad jag egentligen ser, eller utan att förstå vad det var tänkt jag skulle se. Tiden springer ifrån tolkningen. Men kanske var det inte så många människor som verkligen visste vad de såg, eller ens kunde se konsten tidigare. Möjligheterna att se är väl lite större idag. Det är nog, som du gjort, bra gå till källan ibland. För att få rätt sammanhang. Intressant kommentar att få!

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!