Är det en slump

att jag just nu valt att läsa Winnie Mandelas klagan av Njabulo S Ndebele? Författaren ger röst åt fyra sydafrikanska kvinnor som väntar. De väntar på sina män som av någon anledning lämnat dem - för att studera, leva i exil, jobba, vara otrogen etc. Deras väntan är obestämd, kanske kommer männen tillbaka kanske inte. Det författaren beskriver är en situation som känns igen av många kvinnor i just Sydafrika. De olika kvinnorna vävs samman, möts och som på lek börjar de samtala, skriva brev och relatera till en annan väntande kvinna, Winnie Mandela.

På fredag blir jag en väntande kvinna men min make har en tur och retur biljett - om inget oförutsett inträffar återkommer han i tid från sin långa konferensresa. Hermia tröstar sig och underhåller sig med litteratur från kontinenten Afrika under tiden. Med Yvonne Veras Under tungan, Chinua Achebes Allt går sönder och Tsitsi Dangarembgas Rotlös. Men till helgen väntar ett gäng indiska noveller, kanske inför en kommande bokcirkel? Det ser ut att bli fina läsveckor under makens frånvaro.

Men jag är fortfarande i den sydafrikanska bokvärlden, det är lite kvar att läsa i boken jag håller på. Jag överraskas av dess friskhet, över författarens val av tema och karaktärer. Det känns fräscht och lite fräckt på ett väldigt läsvänligt sätt.