fredag 7 november 2008

Muhammed Shukris

"självbiografiska berättelse" Det nakna brödet blev jag nyfiken på efter att ha hört Marina Stagh nämna den under sin föreläsning om arabisk litteratur. Den gjorde mig inte besviken.

Romanen skildrar författarens liv från ca 11 till 20 års ålder. Han beskriver en tillvaro i misär. Fadern är våldsam och misshandlar sina barn och sin fru. Han går till och med så långt att han dödar en bror till Muhammed. En fasansfull händelse som gör att hatet mot fadern växer sig bergfast starkt.

Som barn börjar Muhammed arbeta, det är han och modern som försörjer familjen. Det är tunga arbeten som vara i över 10 timmar/dag. Muhammed växer, han flyttar hemifrån för att arbeta på annan plats. Och till slut flyr han fadern för att aldrig komma hem igen. Livet levs på gatan, utan identitetshandlingar i ett oroligt land som är koloni till Spanien och Frankrike. Muhammed överlever knappt men ändock genom stölder, ströjobb och genom att smuggla varor.

Muhammed beskrivs som en ung man med ett stort begär, med en minst sagt stor lusta. Han tillfredsställer sig med allt han kommer åt: ett träd som han formar till kvinna, med djur, med andra pojkar och så småningom med kvinnor. Och ja, Hermia blir lite generad. Muhammed besöker prostituerade och ett sätt att få pengar till besöken är att själv sälja sig till pedofiler. Det sista händer inte ofta, men det händer. Berättaren är samtidigt ett barn som utsätts för övergrepp och en ung vuxen som låter sin egen lust dominera livet.

Det nakna brödet är en våldsam skildring, det är många slag som utdelas, det är macho. Den är drivet skriven med ett språkbruk som känns modernare än det 50-tal som skildras. Det är ärligt och rättframt och jag gillar det.

Vid sidan av eländet och det hårda livet finns vännerna som inte sviker. Och tack vare ett par av dem leds Muhammed så småningom in på språkets bana vilket ska komma att göra honom till författare.

Under läsningens gång kommer jag på att några av de böcker jag läst på senaste tiden följer temat självbiografisk utvecklingsroman. För hit hör ju även Skammens boning och Rotlös. Gemensamt för de tre texterna är att de trots det unika, det människo- och platsberoende ändå uttrycker något mycket allmänmänskligt. De tre böckerna skildrar också barn i en mycket utsatt miljö och en kamp för ett liv som inte bara handlar om att överleva.

Det nakna brödet utgavs 2002 på Alhambra förlag, i en bokserie med den något sorgliga titeln "Attack-serien för bortglömd litteratur från när och fjärran".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!