torsdag 1 januari 2009

Noveller har aldrig

intresserat mig. Jag har rent generellt inte gillat dem. Tyckt illa om kortformen som låter en berättelse knappt börja innan den tar slut. Men under året som gått har de smygit sig på mig i olika former - och gillats. För det är ju inte som jag tidigare trott för lite text för att kunna bära en bra historia och jag är glad åt att ha tagit mig över min förutfattade mening om icke-gillandet.

Novelläsandet kräver åtminstone av mig något mer än vad romanens längre form gör. Tidigare har kortheten gjort mig rastlös, det snabbt kommande slutet otålig. Novellerna kräver en koncentration och snabb fokusering, samtidigt gör kortheten det möjligt att lätt gå tillbaka, stanna upp, smaka på orden. Korta noveller ger snabba övergångar mellan skeenden, kräver snabb omställning hos läsaren. Men de bjuder samtdigt in mig till ett långsamt läsande. En dubbelhet, kluvenhet.

Nu har jag äntligen läst Miranda Julys Ingen hör hemma här mer än du och det var speciellt att läsa den efter att under en längre tid tänkt på den, väntat på den. Läsningen kantades med andra ord av en tids förväntan. Hon gör mig inte besviken July men lite överraskad. Mest hade jag väntat mig texter liknande Simklubben, den om de torrsimmande pensionärerna. Det mesta är dock mörkare skrivet än den. Det är många uppbrott, många relationer som går i kras. Det är i bland hoppfullt men på något dunkelt sätt. Det lekfulla jag gillar i filmen Me and you and everyone we know ser jag inte lika tydligt här. Här finns ett annat allvar, en annan typ av skruvade berättelser.

Jag gillar July - hennes språk och det milda obehag berättelserna framkallar. Hennes noveller ligger bra i munnen, lämpar sig för högläsning (om inte läsaren generas alltför lätt vill säga.)

Efter julhelgens intag av mat och kopiösa mängder av chokladpraliner svalkade jag mig med Människosaker som är en samlingsvolym med dikter och noveller skrivna av författare från Afrika, Asien och Latinamerika. Texterna kompletteras med fotografier. Boken är utgiven av tidskriften Karavan och ett av syftena är att den ska spridas till skolor. I formen påminner boken om Lyckad nedfrysning av herr Moro - även om den var mer ett kollage av text och bild. I Människosaker ströläser jag noveller, som är varierande i både form och innehåll men med temat på liv och död gemensamt. Fast det kan förstås vara vad som helst. Den kinesiska författaren Yu Gus novell Bara ett skämt fastnar jag för. Den känns som en helgjuten novell.

Jag har mycket kvar att lära om novellkonsten och jag vill ta till mig mästarna i genren. På Lena K Es inrådan har jag lånat hem Björg Viks En kvarglömd petunia. Hjalmar Söderberg har jag förstås läst några noveller av tidigare. Vilka fler är att räkna som mästerligt bra novellister? Minns inte att vi läste just noveller under min tid som litteraturstudent. Minns dikterna vi läste, romanerna vi plöjde - men noveller?

9 kommentarer:

  1. Jag har varit en sådan som haft svårt för att läsa noveller, känts som jag blivit avbruten i läsandet. Men nu har jag sakta börjat att uppskatta novellens form. En novell samling som jag kan rekommendera om du ännu inte läst den är Vredens änglar av Joyce Carol Oates, och andra författare vars novellsamlingar jag läst och tyckt mycket om är John Updike, Richard Ford.

    SvaraRadera
  2. Tack, Lena för tipsen! Oates är jag ju förtjust i sedan tidigare och blir nyfiken också på novellerna. De andra två har jag inte läst något av!

    SvaraRadera
  3. Har du lest Roald Dahls noveller, Hermia? De er en god kur mot novelle-tretthet.
    De er ikke av det dypsindige slaget, der bare 1/10 av handlingen er åpenbar og at du skal gruble over hva som er under overflaten. Nei, Roald Dahl skriver for å underholde og overraske. Ofte snur han opp-ned på hele handlingen i novellens siste setning.

    SvaraRadera
  4. Tack, Cox! Det låter intressant! Överraskande noveller av Dahl kan ju inte vara annat än bra? Av honom har jag annars bara läst Häxorna - och det är många år sedan...

    SvaraRadera
  5. Jag har alltid uppsakttat noveller. De ger ibland mer att bita i än romaner tycker jag. Kafkas noveller är ett måste, som novellerna en Svältkonstnär, första sorgen och I straffkolonin. De finns att läsa i praktverket "En svältkonstnär". Allt är dock inte lika bra i den, men dessa tre är ett måste. Den stora behandlingen av ålänningen Leo Lundberg är också läsvärd.

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Då måste jag tipsa om Paris-Dakar av Jens Liljestrand! Suveränt distinkta, lite "otäck" knorr på de flesta, kul att läsa ur ett manligt perspektiv, mkt lärorikt:-)

    SvaraRadera
  7. delar din instälning till noveller, men listade en gång mina favoriter:
    http://lasdagboken.blogdns.com/2007/index.php?entry=entry071222-174222
    sedan dess kan jag bl.a. lägga till:
    the yellow wallpaper - charlotte perkins gilman
    don't look now - daphne du maurier

    SvaraRadera
  8. Vad skönt det var att läsa om hur mycket du uppskattade Miranda Julys novellsamling. Idag har jag nämligen shoppat böcker till den biblioteksfilial där jag vikarierar, och tog med den i högen även om det gav mig lite ont samvete. Ont samvete, för att jag vet att det är jag i första hand som vill låna den. Sedan när jag kom tillbaka till biblioteket fick jag bekräftat att den verkligen inte finns någonstans inom våra biblioteket, att vårt exemplar blir det enda. Då kändes det genast mer motiverat, även om jag fortfarande känner att den här boken egentligen hör hemma på huvudbiblioteket.
    Men den kommer ju att få en läsare åtminstone, och när jag har läst den tycker jag förhoppningsvis att den är så bra att jag rekommenderar den till alla svenskspråkiga kunder. Eller så skriver jag en kolumn om den i lokaltidningen och så blir det värsta rusningen efter detta enda exemplar... :)

    Jag gillar att läsa noveller, men gör det inte alltid så ofta. Det känns fånigt nog bökigare än att läsa romaner. Jag önskar att jag var bättre på det, för noveller är perfekt läsning när man av olika anledningar inte klarar en hel roman. Lite som kortfilmer - en sammanhållen historia som man hinner med fast klockan är ganska mycket.

    Noveller jag minns att jag läst och gillat är t.ex. de som finns i Tove Janssons samling Det osynliga barnet. (Måsteläsning! Och har man läst den i yngre år: läs om!). Nyligen lyssnade jag på Åsa Larssons Systrarna Hietala, och oj så fin den var för en Larsson-fantast som jag. Under första året av mina studier läste vi bl.a. en novell av Thorsten Jonsson som hette Ensam med en halv liter konjak. Den gjorde ett väldigt starkt intryck på mig då, och jag minns den som ett överraskande mästerverk.

    Sedan har jag en del novellsamlingar halvlästa också (eftersom jag tycker om att läsa noveller styckevis snarare än sjokvis) - Johanna Holmströms Tvåsamhet, Francesca Lia Blocks Rose and the Beast och Anna Gavaldas Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans. Tycker om dem alla tre, och ibland läser jag någon pärla ur dem...

    SvaraRadera
  9. Ika: Ditt bibliotek ska känna stor stolthet som har en så omtänksam vikarie, som ser till att Miranda July flyttar in i beståndet!

    Vilken aha-upplevelse du ger mig - precis så är det ju att det känns bökigare läsa novell än en roman! Som att novellen kräver något mer av mig som läsare än vad romanen gör. Kanske en annan snabbhet att ställa om hjärnan, sätta mig in i nya världar, nya personer etc?

    Jag tar tacksamt emot dina tips!

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!