onsdag 4 februari 2009

Noveller blev ett tema

för det nya året. Och imorgon är det dags att låta ett par av de inlästa texterna ljuda över biblioteket. För några år sedan hade det varit en omöjlighet för mig att mitt i biblioteket under öppettidens vimmel greppa mikrofonen och läsa, för det var blygheten alltför stor. Ett tema i mitt liv de senaste åren har varit att spränga gränser, medvetet och villigt. Hindret att prata inför människor är redan borttaget, nu gör jag det inte längre motvilligt utan ganska gärna. Även om jag undrar en del över och ibland tröttas av gränssprängarbehovet. Simklubben och Åtta procent av ingenting är titlarna för morgondagen, författarna Miranda July och Etgar Keret. Nu hoppas jag på en publik som stannar kvar, sippar kaffe och nickar intresserat.

10 kommentarer:

  1. Hei,
    jeg har gitt deg en nærhetspris. Den ligger på bloggen min. Takk for en kjempefin blogg :-)

    SvaraRadera
  2. O,om Gävle inte var så långt borta från Stockholm.
    Jag skulle verkligen velat vara där, stanna kvar, sippa kaffe och lyssna intresserat. Vilket fint initiativ och vilka bra val av noveller.
    Varmt lycka till!
    Lena K E

    SvaraRadera
  3. Det låter väldigt trevligt, lycka till!

    SvaraRadera
  4. Janke! Vilken fin onsdagspresent! Tack!

    Lena: Sååå långt är det faktiskt inte ;-)

    SvaraRadera
  5. Kan du inte filma dig och lägga ut på bloggen!!!??? Vore ett gränssprängarintiativ om något. Alla vi som inte kan vara med i morgon skulle vara tacksamma.

    SvaraRadera
  6. Good for you! Så flott at du har overvunnet din blyghet, Hermia. Riktig imponerende, er det.

    SvaraRadera
  7. Dora fångar snabbt in en gräns jag inte vågat, och inte vet om jag vill spränga, den att synas på film. Nej, hu så hemskt. Så långt sträcker sig inte min exhibitionism...
    Annars är det minsann skönt att ha övervunnit blyghet.

    SvaraRadera
  8. ÅH, vad jag också vill! Men det är liksom inte lönt att läsa noveller högt på svenska i ett bibliotek där 90 % av kunderna är finskspråkiga. Ibland önskar jag verkligen att jag jobbade på huvudbiblioteket, och fick fler chanser att göra saker som är roligare än kundservice och att starta om trilskande kunddatorer för n:te gången.

    Gränstänjande är för övrigt en fascinerande sysselsättning. Skrämmande men belönande!

    SvaraRadera
  9. Ika: Vad bra du sammanfattar upplevelsen av att spränga gränser!

    Hoppas du får möjligheten snart komma bort från de tristaste rutinerna. Fast mindre bibliotek har också sin charm..

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!