Sophie Dahl överraskar mig positivt med Leka bland vuxna, en roman som ska ha vissa självbiografiska inslag. På ett trovärdigt och levande sätt skildrar författaren Kitty och hennes liv tillsammans med sin unga mamma, den bohemiska och infallsrika men eleganta konstnären Marina, och de två yngre syskonen. Den rastlösa Marina rör sig mellan England och New York, på jakt efter inspiration eller lycka, delvis styrd av sin indiske guru. En tid tillbringas också i hans ashram dock utan önskad effekt om inre frid.
Kittys tonårsliv berättas med inelvelse och äkthet. Genom sin mors utsvävande leverne kommer Kitty tidigt i kontakt med vuxenvärlden och med en annan livstil och ett annat mode än de jämnårigas. Även om mamman gör några försök att återföra Kitty från de vuxnas värld drar hon sig inte heller för att påpeka att dottern behöver minska i vikt eller för dela med sig av skönhetsråd. Ofta bemöts hon som äldre och mer mogen än hon är vilket försätter henne i en del obehagliga situationer. Ofta går det också fel för Kitty i hennes försök att finna vänner, eller pojkvänner och i hennes vilja att passa in. Mamma Marina är inte sällan anledningen till att Kitty blir missförstådd och ensam kvar.
Marina förvandlas från en livligt uppvaktad sprudlande skönhet, alltid redo för upptåg, till att bli sorgset sängliggande i migrän, beroende av smärtstillande medel. Familjen är fast i hennes dekadenta liv där drinkar och droger förekommer. Marina fungerar ofta mer som en äldre väninna och ibland håller Kitty henne under armarna. Kanske är det inte bara Kitty som leker vuxen? "Bestemor" och "bestefar" finns med i bakgrunden, ibland långt borta, som tryggheten att återkomma till. Bestefar kan ha lånat drag av Roald Dahl som Sophie Dahl är barnbarn till. I romanen möter läsaren bitvis den äldre Kitty, gravid med sitt första barn, på väg att träffa sina syskon och Marina som nu är inlagd på mentalsjukhus.
Trots att det finns så mycket av tragik i berättelsen ger den mig en mycket positiv läsupplevelse. Vi sidan av otryggheten finns mycket kärlek i den komplexa mor-barn relationen. Dahl förmedlar scener, miljöer och stämningar väldigt fint samtidigt som personporträtten är bra tecknade. Det förekommer en del referenser till 80- och 90-talets musik och mode vilka bidrar till att skapa rätt sorts stämning och ett tidsdokument. Det är en historia att sugas in i och bli ett med, en bok perfekt för en helg i väntan på våren.
"Tack för partyt, mamma", sa hon [Kitty]. "Alla hade kul, de sa att det var årets bästa party, mycket bättre än Gretas, och hon har ändå swimmingpool." Hon sökte efter en ledtråd till sin mammas ansikte, men det var slutet.
"Jag sa ju att ingen skulle vandalisera huset. De är inte särskilt vilda av sig för att vara tonåringar." Marina lät besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!