söndag 13 september 2009

Oslo är spelplan

i några böcker jag läst på sista tiden; i Langelands Manuskriptet, i Hjorths Hjulskifte och nu i Erlend Loes Gör vad du vill som jag påbörjade igår. Staden tar olika mycket plats, mest framträdande är den i den förstnämnda boken där platser och gator nämns frekvent. Kanske kan man inte analysera en stad utifrån en text men visst tänker jag på den faktiska staden när jag läser och på min upplevelse av den. Jag var där för första gången under en dag i somras och blev väldigt förtjust - staden kändes vänlig och lugn, inte så jäktad som t ex Stockholm. Stadskärnans format gjorde att vi hann med att se mycket under relativt få timmar. Vi gick förstås den stora paradgatan mot slottet
till Nasjonalmuseet och på några små gator med fina butiker i närheten av någon å. Med mitt lokalsinne skulle jag inte hitta dit igen men mysigt var det. På väg mot en middag i hamnen passerade vi rådhuset.

I Gör vad du vill som jag nu läser drömmer den självmordsbenägna unga kvinnan vars dagbok romanen utgör om rådhuset, om hur hon där möter sin döde morfar.

Jag vet inte hur förtjusta personerna i böckerna egentligen är i sin stad. Francis Meyer i Manuskriptet planerar resor därifrån, resor som ska göra det möjligt för honom att vara nära den förbjudna studentskan. Andra platser än Oslo bjuder på större frihet och ger ökad närhet. Louise i Hjulskifte behöver komma bort från Oslo för att skriva, det är i alla fall vad hon intalar sig själv. Julie i Gör vad du vill känner jag inte så bra ännu men precis just nu sitter hon på ett flygplan mellan två platser. Hon söker sig till en punkt mellan liv och död där den fasta marken tar slut. I Cora Sandels trilogi beger sig Alberte ut i världen. Fast då är tiden en annan och vägen bort kanske den enda vägen fram.

Kanske är det så att vi mer eller mindre söker vi oss bort - för nya perspektiv, nytt innehåll i livet. Staden som ett ankare som tynger, att göra sig fri ifrån. Oslo är i böckerna jag läst en stad att bitvis längta bort ifrån.

12 kommentarer:

  1. Nämen, vilket sammanträffande! Jag har precis kommit hem från en helg i Oslo, jag också. Jag måste erkänna att jag inte känner mig så hemma i staden, fastän jag är fascinerad av de vackra husen och den varierande bebyggelsen. Det beror nog på att jag inte lärt mig att hitta själv, utan alltid blir guidad runt av min goda vän. Men jag tycker alltid om att resa till Oslo, för att jag blir så väl omhändertagen av min väninna! I alla fall, jag känner igen det med att önska sig bort från Oslo i Hamsuns Sult, som jag läste i somras, och likaså fick jag en sådan känsla från Jan Kjaerstads Wergeland-svit.

    SvaraRadera
  2. Jag var i Oslo för massor av år sedan och blev förälskad i den, tyckte om lugnet, atmosfären. Men på dom senare åren har jag förstått vad min kärlek handlar om jag älskar Norge helt enkelt. Bara i år har jag varit i detta kära land tre gånger, Lofoten och Tromsö har tagit mitt hjärta i besittning, så mycket så att jag har ytterst svaga tankar om att flytta till Tromsö om jag bara fick chansen. Norge är ett speciellt land.

    SvaraRadera
  3. Alltid lite roligt att höra om hur svenskar uppfattar Oslo. Jag bodde och jobbade där i sex år och trivdes bra, men jag föredrar Stockholm.

    Här är förresten ytterligare en norsk författare som har skrivit om Oslo:

    http://spectatia.blogspot.com/2008/07/om-oslo.html

    SvaraRadera
  4. Trevligt med besök av flera Oslofarare!

    Jenny B - Det låter fantatiskt med en alldeles egen osloguide som kan visa staden bortom turiststråken. Just det Svält - där är bilden av Oslo inte alltför munter..

    Men citatet hos dig, Spectatia... vi kan ju inte ens ha sett samma stad Knausgård och jag! Men det är verkligen intressant hur vi uppfattar och hur olika vi uppfattar platser.

    Lena - välkommen tillbaka! Jag skulle också vilja se mer av grannlandet. Trondheim vill jag gärna åka till - har du varit där också?


    Fler Oslo-böcker då?

    SvaraRadera
  5. Nej, jag tycker nog Knausgård tar i lite väl mycket, faktiskt. Själv är jag rätt förtjust i Aker Brygge-området i Oslo, där jag tillbringade mycket tid i mina dagar, eftersom jag jobbade där. Och efter arbetsdagens slut kom man sig ju heller aldrig hem på kvällarna, utan fastnade istället på någon pub där i området tillsammans med annat löst folk som jobbade där i krokarna. Those were the days.

    Men det var rätt roligt att lägga ut Knausgård-citatet på bloggen, för det var någon som gick i gång riktigt ordentligt på det och försvarade den stackars staden med näbbar och klor. Tur att Knausgård inte är en kille som verkar by sig nämnvärt. ;-)

    SvaraRadera
  6. Oslo er en fantastisk by, synes jeg - spesielt om sommeren! Vet ikke om Bjørg Viks trilogi om Elsi Lund har kommet ut på svensk? Det er tre flotte bøker om en jentes oppvekst i Oslo på 50-tallet. I tillegg må Lars Saabye Christensens "Beatles" nevnes, jeg skriver om den boka her

    SvaraRadera
  7. Tack för tips om Viks böcker, Anita. På mitt bibliotek har vi den första delen på svenska, resten finns säkert också översatta. Läste för ett tag sedan en samling noveller av Vik som jag tyckte mycket om. Jag ska läsa vad du skriver om Beatles-boken.

    Spectatia, det låter inte helt fel att ha jobbat i Oslo...

    SvaraRadera
  8. Det gikk visst ikke å linke til det innlegget, men det er en link til forfatteren på bloggen min...

    SvaraRadera
  9. Så morsomt å lese at du synest Oslo er "lugnare" enn Stockholm. Eg synest Oslo er ein travel by og at Stockholm er veldig fredeleg. Det kan jo kanskje ha noko med heimstad og ferieby å gjere?

    Dersom du er spesielt interessert i Oslo i Litteraturen, kan eg tipse om Bøygen (litteraturstudentane sitt tidsskrift) 04/08 som heiter "Bøygen <3 Oslo". Her har blant mange andre eg skrive ein artikkel om Oslo i litteraturen.

    SvaraRadera
  10. Gløymde å legge inn link til omtale: http://www.audiatur.no/bokhandel/?visning=bok&id=20720

    SvaraRadera
  11. Bai - stort tack för tips om artikel, ska se om den finns att få tag på.

    När jag åker till Stockholm tycker jag allt går i en helt annan hastighet än i min hemstad. Människor rör sig snabbare, pratar snabbare, tänker snabbare. I Oslo kände jag mig mer bekväm, fast då har jag förstås bara varit där en gång (hittills..)

    SvaraRadera
  12. Store byar er ofte travlare enn småbyar. Eg tenker meir på at eg sjølv ofte er stressa i Oslo, fordi det er heime og eg har så mykje å gjere. Medan dei tre gongene eg har vore i Stockholm har eg hatt ferie, gått turar og sitte på ein benk i Gamla Stan og spist is. Det har vore stressa folk omkring, men eg har ikkje vore ein av dei.

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!