fredag 4 november 2011

Sista mötet med det hemliga sällskapet

Så var sagan om Knut slut. Några år har gått när Claes Hylinger startar upp I det hemliga sällskapets tjänst (2002) och Knut har kappsäcken packad i väntan på uppdrag från det hemliga sällskap som han blivit medlem i. Men uppdragen kommer inte. Istället drar sig Knut fram genom tillfälliga inhopp som lärare och som journalist. Han kanske inte är någon stjärna som skribent men han löser uppgifterna på ett hm...kreativt sätt. Sällskapet väcker stor nyfikenhet hos utomstående - en nyfikenhet som man inte vill stilla. Istället läggs märkliga dimridåer ut för att hålla inkräktarna på avstånd. Och så kommer förälskelsen från Paris, Charlotte, tillbaka!

Jag läser trilogin om sällskapet som en lek både med Knut och med läsaren. Livet är stort och märvärdigt i sig självt, även om det är lätt att fastna i tankar om den grå vardagen. Genom sällskapet blir livet ett äventyr och vardagen är en grogrund för detta. Men vad är egentligen sällskapet? Är det svårgenomträngligt och hemligt eller är det egentligen helt vidöppet och enkelt? Kanske är du och jag också dess medlemmar?

Men så är det ett begrepp som har följt mig genom läsningen, "patafysik" eller "läran om undantagen eller de inbillade lösningarnas vetenskap" - och lite grann stört mig. För jag tänker att med lite vidare horizont hade jag läst trilogin på ett annat sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!