onsdag 2 januari 2013

Skuggland - en kandidat till Romanpriset

Skuggland av Jonas Brun är en av de romaner som nominerats till Romanpriset i P1 och som om ett par månader ska diskuteras i radions läsar/lyssnar(?)jury. Jag försöker läsa ikapp med den.
Detta är en bitvis gåtfull berättelse om vännerna Erik och Erik. Den ene Erik är romanens vuxne berättare som berättar om tiden då de var ungefär 11 år. Erik x 2 är de såtaste vänner, och klasskamrater i småstaden där de bor. De är varandras likar, tvillingsjälar, skuggor vilket särskilt berättar-Erik är nästintill besatt av. Så börjar en ny pojke i klassen och tvillingskapet bryts. Nu är det Erik och Marcus som gäller - och berättar-Erik är utbytt.
Så en natt försvinner Erik och Marcus, och skilsmässan mellan Erik x 2  blir definitiv. Försvinnandet är den katalysator som får Eriks historia att växa fram, kanske som ett sätt att bearbeta denna smärtsamma och traumatiska barndomsupplevelse. Samtidigt visas föräldrarna upp, med sina bekymmer sedda med vuxenögon. Det ger ytterligare en dimension åt berättelsen och låter den bli mer lite komplex än om den bara rymt barnen.

Nästan till bristningsgränsen driver Brun temat om de två som är varandras likar - här finns de (uttalat) speglande historierna, datorspelet Shadowland som vännerna förlorar sig i och som återberättas för den lite uttråkade läsaren (dvs Hermia). Jag förstår vad författaren vill men detta överflöd av bilder gör berättelsen övertydlig, särskilt som drömmen om en tvillingsjäl, och om att aldrig behöva vara ensam, varken är unik eller ny.


Jag har tyckt om att läsa Bruns roman, men om berättelsen stramats upp, gjorts mer koncis tror jag den hade slagit an starkare. Det att inte berätta, att hålla orden inne, kan ibland vara det allra starkaste sättet att tala. Men denna historia i barndomens landskap berör och är bland obehaglig att läsa. Särskilt fint tycker jag författaren skildrar insikten om att barndomen har ett slut, att det inte är ett tillstånd att stanna i.
"Det är fruktansvärt att man aldrig mer får vara barn. Det är lika fruktansvärt att för alltid förbli ett barn."

De försvunna barnen förblir barn, berättar-Erik måste gå vidare med sitt liv. Men känslan av att han fastnat i det som en gång var stannar kvar genom hela läsningen. Romanen dröjer sig kvar som en sorgsen ton i hjärtat.


De nominerade är:
Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson
En storm från paradiset av Johannes Anyuru
Ön av Lotta Lundberg
Förrädare av Ola Larsmo
Skuggland av Jonas Brun
Bret Easton Ellis och de andra hundarna av Lina Wolff

4 kommentarer:

  1. Ja, jag gillade den också som sagt, t o m det spännande spelet Shadowland ;) Härnäst blir det nog Johannes Anyuru för mig, men jag tar också ett par andra böcker först. Hilary Mantel t ex! :)

    SvaraRadera
  2. Rolig "samläsa" så här! Blir spännande följa diskussionerna längre fram.

    SvaraRadera
  3. Måste läsa. Har på plattan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja läs, Anna :) Ser fram emot att dela dina tankar sedan.

      Radera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!