måndag 12 januari 2015

Vardagar med Maj

Naturligtvis borde jag ha läst den för länge sedan, Kristina Sandbergs Att föda ett barn.  Men av någon anledning trodde jag inte den var för mig, trodde jag den skulle vara en alltför djuplodande skildring av moderskapet och därför inte så tilltalande intressant. Men tack vare mitt fina jobb blev jag tvungen att läsa den, ett tvång som jag är mycket glad över.
För Att föda ett barn är ju en verkligt stor läsupplevelse. Sandberg skriver på sitt alldeles eget vis om Maj vars liv inte blir som hon tänkt sig när hon plötsligt finner sig vara gravid och senare gift med Tomas, mannen hon inte älskar, in i en släkt så olik hennes egen. Det glider så fint i romanen mellan yttre och inre verklighet, där Majs outtalade tankar ger en stark bild av hennes stora frustration. Men här är så många teman att fundera över, relationen till mammorna t ex - Majs egen som är så frånvarande, Tomas mamma som boende på undervåningen inte kan släppa greppet om sin yngste, och så Maj som mor med oron över att inte räcka till eller att göra fel.

Och jag tar med mig Maj in i vardagen. Jag tänker på henne när jag bläddrar i kokboken, när jag dammsuger ut julen. Tänker på hur Maj kämpar för att duga, att räcka till. Hon har så höga krav på sig själv, skräcken för att misslyckas, att inte göra rätt är stor. Så skönt att slippa dessa krav! Eller gör jag det? Tänker på hur kraven flyttats, förskjutits till något andra områden. Hur lika lätt idag 2015 som då 1938 att inte känna sig helt nöjd, inte räcka till helt och fullt - vare sig det handlar om att inte träna kroppen tillräckligt, att inte vara tillräckligt framåt på jobbet eller att inte haka på den nya husmoderstrenden.

Men ändå så mycket lättare idag. Maj, så instängd i sina egna tankar, rädslor och känslor. Så hemskt att inte kunna prata med sin man eller väninnor, att inte kunna uttrycka sin oro. Att bära allt inombords, låta det nöta ned. Det monotona i vardagen så skickligt gestaltat tänker jag, efter att först ha suckat lite över upprepningarna. Det är ju i dem Majs fångenskap i sin vardag, i sitt liv kommer så bra fram. Äter sig lite grann in i mig. Sandberg har en alldeles egen stil, där form och innehåll stärker och berikar varandra på ett så snyggt sätt. 

Det här nya bokåret har börjat nästan osannolikt bra. Och det finns två böcker till om Maj!

4 kommentarer:

  1. Har precis läst ut del tre och frågan är om inte det var den allra bästa. Håller precis med dig - tänker på Maj när jag diskbänkstorkar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Ser så mycket fram emot att läsa vidare! Väntar ett tag dock eftersom som jag inte vill ligga före bokcirkeln jag läser till..

      Radera
  2. Jag vill också läsa om Maj, och frågar mig själv på samma sätt varför jag inte gjort det för länge sedan?! Jag håller med dig om vad du säger; de där kraven som fanns för har flyttat och blivit andra krav. Men på den tiden fanns det färre chanser att anförtro sig åt någon och välja en annan väg. Det är det jag ser fram emot med den här bokserien: att den ger röst åt någon som inte hade någon plattform att berätta från då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs, så kan vi prata vidare sen! Och visst är det som du så bra formulerar att förf ger röst åt ngn som annars inte kommer till tals.

      Radera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!