söndag 31 juli 2016

Sommarens läsning och läsplatser

Den här sommarens semester har varit skönt avkopplad och urloggad och jag har läst som hade jag slungats tillbaka i slukaråldern. Jag har läst på båt, på strand, på väg, under tallarna vid stugan och hemma i skuggan på altan. Jag har läst tjockt och tunt, länge efterlängtat och nya upptäckter.
Håll till godo med en summering av månadens läsupplevelser och några väl valda läsplatser.

Ledighetens allra första dag ägnade jag åt den landsförvisade poeten Ovidius som fått lämna sitt älskade Rom. Theodor Kallifatides låter honom skriva brev hem till dotter, eller styvdottern, i Brev till min dotter. Det är brev som berättar om hans nya liv, om hans försök att finna sig hemma i ett nytt land, i ett nytt språk och en ny kultur. Han berättar om sig själv och om människorna omkring honom i det lilla samhället vid Svarta havet som (tyvärr) skildras som de mest schablonartade svenskar. I landet han tvingats lämna fick poeten inte skriva vad han ville. När Kallifatides beskriver detta är han som allra bäst och ord bär från tid till tid, men talar om förhållanden som är långt ifrån historia:

Att skriva dikt i de mäktigas värld är farligt. Det är inte innehållet som bekymrar dem. Det är själva friheten att skapa en annan värld än den de har tänkt sig som de inte står ut med.

Sedan var det dags för mig att packa väskan och dra på mig vandrarkängorna för en tur till och på Sälenfjällen.
Eftersom jag packat en tegelsten till bok var det tur att vi (maken och jag) bara planerat dagsvandringar i tystnaden på fjället och övernattning på hotell.
För ända sedan jag läste Rohinton Mistrys En familjelägenhet på en helt annan resa för tio år sedan har jag längtat efter att läsa En ömtålig balans. Mistry är en verklig mästarberättare som jämförts med t ex Balzac och Tolstoj av kritiker och liksom deras verk rymmer hans mycket. Han skildrar olika samhällsklasser/kaster men utgår från människor som kommer läsaren nära. Här är det i huvudsak tre parallella livsöden som läsaren får fördjupa sig och via dem också i det indiska samhället och dess skillnader mellan land och stad. De tre personerna knyts ihop och delar i alla fall för en tid varandras liv. Det här är en stark roman som skildrar både kärlek, livshistoria och absolut grymhet, förnedring och överlevnad. Det är en roman lätt att leva sig in i, att träda under skinnet på människor så olika mig. Jo, nog är det en roman av klassikerstatus.

Ett kvickt stopp på Edsbyns lilla bibliotek slutade med att jag lånade på mig ytterligare en bok, nämligen En lång vinter av Colm Tóibín som råkar blir det första jag läser av författaren.
Det är möjligen lite svalkande att läsa denna vintersaga i värmen. Under ett besök på marknaden framgår det klart för Miquel att hans mamma är beroende av alkohol, något som resten av familjen nog redan haft kännedom om. Så en dag lämnar mamman hemmet, hon går iväg och kommer inte tillbaka. Vart har hon tagit vägen? Ett sökande inleds, komplicerat både på grund av snöandet och för att familjen inte varit så vidare omtyckt, de har hållit sig på sin kant. Romanen är liten till sidantalet men stor i sitt innehåll om saknad, undran, oro, uppväxt. Det är gåtfullt och livsavgörande.

Sedan var det dags för en bok jag köpte speciellt inför semestern men som jag varit en aning skeptisk till. Den fick hänga med till Västerbotten där vi under några dagar hjälpte till med en flytt. John Williams Stoner tyckte jag mycket om men hur intressant är det egentligen att läsa om buffeljakt som Butcher's Crossing handlar om?
Det visade sig förstås vara hur spännande och bra som helst. Will Andrews har hoppat av universitetsstudierna för att lära känna vildmark och öppna landskap. Det är 1870-tal och att sälja buffelskinn är mycket inkomstbringande. Andrews ger sig i lag med några rutinerade män ut på en jakt som med råge ska överträffa Andrews önskningar och drömmar om ett liv i naturen, utanför skolvärlden. Resan blir en kamp för överlevnad, att hålla värmen och hålla sams. Andrews genomgår någon slags initiationsrit på prärien samtidigt som ledaren för jaktlaget likt en galning hejdlöst fäller buffel efter buffel efter buffel. De två utkämpar varsin kamp, lika mycket en inre som en yttre.

Orhan Pamuk har jag länge tänkt läsa något av och nu var det äntligen dags. Att det skulle bli en sådan turbulens i Turkiet, och i Istanbul där romanen utspelas, kunde jag förstås inte ana när jag lånade den.
I Oskuldens museum låter författaren (som också dyker upp i boken) läsaren möta Kemal. Han är en ung snygg och framgångsrik man som snart ska gifta sig. Men så träffar han Füsun, en något yngre kvinna och nästan släkting, och kan inte sluta tänka på henne. Han hittar på alla möjliga ursäkter för att träffa henne och de inleder ett passionerat förhållande. Men eftersom löften givits på annat håll går de skilda vägar, fast utan att egentligen  någonsin skiljas åt. Kemal utvecklar en besatthet där Füsun är svaret på allt. Oskuldens museum är en stark, något udda kärlekshistoria där Kemal viger sitt liv åt att vara i sin älskades närhet även om det ibland kan ske på lite märkliga sätt. Han samlar även föremål som Füsun berört eller som påminner om henne - det blir grunden till hans museum. I fonden finns hela tiden Turkiet med bland annat dess politiska svängningar, som kopplar boken till nuet.

Skönhetens linje av Alan Hollinghurst har jag velat läsa sedan förra sommaren, då jag med stor förtjusning läste Främlingens barn! Så när maken var en sväng till biblioteket lånade han hem den till mig.
Här hamnar jag direkt i 80-talets London, närmare bestämt Notting Hill. Här blir Nick Guest en inneboende gäst (!) hos kompisen Toby Feddens och hans föräldrar och syster. Familjen han hamnat hos tillhör till skillnad från honom själv överklassen. Pappan har ambitioner att träda in i politiken på hög nivå och Margaret Thatcher är en drömgäst i det Feddenska hemmet. Nick smälter inte riktigt in men accepteras och tycks fylla en funktion. Egentligen ska han skriva på en doktorsavhandling om Henry James men det finns så mycket annat som upptar hans liv i denna brusande tid. Nick ger sig i bokens början ut på dejtingbanan och möter en man som under en tid betyder mycket för honom och i hans "komma ut"-process. Sedan ger han sig in i olika projekt, med kokainet nära till hands. Hollinghurst berättar levande och snyggt om olika samhällsklasser som sammanförs, om kärlek, om att slå sig framåt och uppåt, om livslögner, avslöjanden och livslängtan. Händelserna leder oundvikligt fram till skandalen som ställer allt på ända. Himla bra roman.

En livsfilosofisk provencalsk liten pärla, Mannen som planterade träd av Jean Giono, om en osjälvisk man som planterar träd bryter tog jag till mig i skuggan på altanen. Berättelsen har blivit mycket älskad, jag förstår varför.
Bergets döttrar av Anna Jörgensdotter har jag haft oläst i hyllan sedan den kom 2009. Den fick följa med på en liten tripp till Stockholm där annars konstutställningar och skärgårdstur hanns med.
Bergets döttrar är en stark, fin och språkligt egen roman om en syskonskara i en liten by i skuggan av Kungsberget med Sandviken som närmsta stora stad. Här växer Karin, Sofia, Emelia, Otto och Edwin upp. Läsaren följer dem under 20 år (ca 1938-1958) då mycket händer, mycket drabbar dem, deras liv tar olika vägar. Det är så fint fångat både tid, miljö och människor och jag gillar hur samtida händelser som t ex andra världskriget smidigt vävs in i berättelsen. Här är, precis som i flera andra böcker jag läst i sommar, klasskillnaderna en del av berättelsen, beskrivna utifrån det lilla samhället, den lilla staden. Det är roman där den tidens politiska ståndpunkter skrivs fram genom de olika personerna, den visar också hur svårt det är att bryta sig fri från konventioner och förväntningar.

Jag tänker en hel del på Kristina Sandbergs böcker om Maj  när jag läser, första delen Att föda ett barn gavs ut året efter Bergets döttrar. För även Jörgensdotter skildrar äktenskapen som måste till, instängdheten i hemmet, det krångliga moderskapet och försöken att passa in i en ny släkt. Sofia och Maj hade haft så mycket gemensamt, tänker jag. Det är en skildring av ett samhälle, av livet i en by men allra mest tänker jag ändå att det är en skildring av just bergets döttrarna, systrarna Steen och deras respektive liv. Länge kommer jag att bära med mig dem i tanken.

Hon kan säga att det här landskapet är hennes och hon är aldrig rädd här. Hon hör ihop med berget, med marken nedanför, men så fort landet sträcker sig in i Järbo och längre bort ändå så blir det någon annans landskap, ett ställe där kroppen börjar bete sig annorlunda; huka, buga (...).



Så är semestern snart slut och högen med olästa böcker har blivit något lägre. Jag är mer än nöjd med de fina läsupplevelser jag varit med om i sommar. Det har varit omtumlande, roligt, sorgligt, tankeväckande och så oerhört berikande. Romanerna har varit precis sådana jag vill att de ska vara - rika myllrande vävar eller små nätta vackert broderade dukar. Jag må ha vandrat på Sälenfjället men nästan lika verkligt har det varit att skjuta buffel eller att hänga med Nick hos Feddens.